Om samhället

Från myndigheterna till landsbygden

Det här är den politiska strukturen för distrikten i Uganda. Till höger står namnen som överensstämmer med de områden där St Catherine projekten är verksamma. St Catherines upptagningsområde är hela Bukindaprovinsen men tomten för resurscentret och vår samlingspunkt ligger i byn Kafuka utanför Muhanga.

Political structure diagram

Många människor som är medvetna om sina medborgerliga rättigheter är missnöjda med myndigheterna effektivitet för att tillgodose invånarnas statliga tjänster och rättigheter. De undviker därför att betala statlig skatt för att istället investera sina pengar i egna projekt i sina egna samhällen, som resten av samhället kan ta del av. Många av dessa projekt åstadkommer stora förändringar varje dag men det är också viktigt att förstå att det kan finnas personliga förtjänster för de människor som driver dessa projekt.

Korruption är också anledningen till att många länder har beslutat att ge pengar till Ugandas statliga verksamhet, istället sprider man pengarna till olika icke statliga organisationer,på engelska förkortat till NGOs.

Skolsystem

Skolsystemet i Uganda består av grundskola, 7 år; fortsättningsutbilding i 4 eller 6 år; Universitetsstudier 2,3 eller 5 år. Yrkemässiga utbildningar ingår inte i den statliga skolan, de lärs istället ut på privatskolor eller arrangeras av människor med respektive färdighet.

Barnen har skolplikt men i verkligheten går inte alla barn i skolan. Statliga skolor har inga skolavgifter men barnen måste ofta köpa allt skolmaterial; pennor, papper och böcker. Staten betalar lönerna för lärarna i dessa skolor oavsett hur många barn som betalar skolavgift. Många statliga skolor har dock bara en lärare anställd, oavsett hur stora klasserna är.

I privata skolor gör huvudläraren en budget för löner och material till skolans verksamhet och tar sedan ut en avgift från barnen. Det betyder att vissa lärare knappt har någon inkomst alls när betalningar av skolavgifter saknas, även om privatskolor kan verka ha en högra skolavgift. I fattiga familjer leder detta ibland till att barnen skickas för tidigt till skolan så att de ska kunna dela böcker med ett syskon och spara pengar, i värsta fall tvingas barnen istället börja arbeta.

Pedagogiken är inte som i många svenska skolor. Det är vanligt att barnen lär sig genom att repetera vad läraren säger. Sång och dans används också mycket eftersom det inte kräver papper och pennor. Utrymme för barnen att utveckla sin kreativitet eller formulera sig kring sina åsikter prioriteras inte i skolutbildningen.

Kultur och sociala attityder

Uganda har mött många projekt som skänkt pengar, mat och andra materiella förutsättningar för att förbättra sitt samhälle. Det är inte förrän på senare år man uutvärderat denna ensidiga välgörenhet och insett att det etablerat ett beroende-syndrom.Vissa människor i Uganda har förstått att gåvor bara är korttidslösningar och att det minskar landets självständighet. I många situtaioner förväntar sig ändå många i Uganda gåvor från västerländska besökare. Dessa förväntningar kan därför minska beslutsamheten hos dessa människor att själva förändra sitt eget liv, något som kan göra besökare både frustrerade och besvikna.

Att utvärdera vad man ger är väldigt viktigt! Vår filosofi är att hjälpa ska till största delen handla om att motivera och skapa tro på egna förmågor. Det betyder att man driver till framsteg som i första fasen kan behöva stöd på många sätt men som nästa gång kräver mindre hjälpinsatser.

Att dela är en vitt spredd attity i Uganda. Man delar allt från mat, problem man upplever till goda råd. Jämfört med vår svenska självständiga livsstil möter människor i Uganda och i andra delar av Afrika verkligheten tillsammans och löser problem i grupp. Ibland kan alla diskussioner om hur man ska göra och alla ostrukturerade sätt att utföra uppgifter verka väldigt oeffektiva. Då är det viktigt att veta vad huvudmålet med arbetet är och värdera på vilket sätt det är bäst åstadkommet.

Detta sätta att dela allt från mat till problem och goda råd, har varit en av de mest värdefulla upplevelserna vi haft av den afrikanska kulturen när vi besökt Uganda. I detta delande finns möjligheter för alla att lära av varandra vilket motiverar till att anta varje utmaning. Vi insåg att självständighet inte nödvändigtvis leder till de största förbättringarna. Att diskutera och göra saker många människor samtidigt är vanligt, det är något att ta vara på trots att det är långt ifrån vår västerländska kultur.

Religion är en stor del av många människors liv i Uganda. Kristendom är den vanligaste och representeras i både protestantiska och katolska kyrkor. Det finns också en levande muslimsk samhällskultur. De flesta människor besöker aktivt kyrkan och kallar sig själva troende. Huvudfokus med att gå i kyrkan är dock inte alltid den andliga upplevelsen utan handlar mycket om att vara en del  och bli repsekterad i en grupp. Även kyrkaktiviteterna handlar mycket om att dela.